Östbyns historia, fortsättning Östbyn omnämns redan i mitten av 1500-talet som ett ödesböle (ödesgods), det vill säga en gård som varit bebodd, men som ligger öde. De första närmare uppgifter som finns om byn är från mitten av 1600-talet och återfinns i 1666 års avradsbok. Där står att Östbyn av ålder hade brukats av bönderna i Rossbol i Lockne, men de hade också överlämnat rätten till slåtter och skog till andra byar. Uråldrigt odlingsröse, kanske från medeltiden. Bilden är tagen i Kjulberg - en speciell plats i Östbyn. Kjulberg är också omnämnt som ödesböle.

Karta över Östbyn från 1790. De två gårdar som fanns ligger vid Börjesjön och bortom Norn finns en fäbod. De gröna områdena är ställen där man tog hö.   I 1758 års mantalslängd dyker det för första gången upp en nybyggare i Östbyn. Han heter Erik Eriksson (Ersson). Han hade tidigare arbetat som dräng och kom från Skylnäs i Revsunds socken. År 1780 inspekterades nybygget och då antecknades följande om den ena av de två gårdar som då fanns: Erik Olofssons gård hade man två stugor, ett härbärge på stolpar, ett stall, ett fähus och en kornlada. Den ena av stugorna saknade dock ännu golv och inredning.

År 1780 lades hälften av jorden i träda varje år, vilket var den vanligaste metoden för att få den att återhämta sig och ge bättre skörd. En häst, sju till åtta kor och 20 getter och får kunde födas med det foder man normalt bärgade på varje gård. Bilden visar en del av Östbyns befolkning samlad hemma hos Anders Olsson och hans hustru Edla på gården Ol-Jons mitt i byn.   Resten får du läsa i Östbyhäftet!